Projekt Meteorum

Projektets bakgrund – Siljansbygdens världsunika geologi
Vet du om att vårt land, ja hela vår kontinent rör sig? Vi är faktiskt på väg mot Sibirien, fast bara med några centimeter per år. En gång i tiden låg vår kontinent på södra halvklotet under vatten. I havet som täckte Sverige då, eller rättare sagt det som är Sverige nu, levde ett myller av växter och djur. Några av djuren hade skelett och/eller skal av kalk. När dessa dog bakades de in i sediment av lera och sand på havsbotten och bildade lager på lager av s.k. sedimentära berglager.

Detta skedde för omkring 400-500 miljoner år sedan. När Sverige befann sig i höjd med ekvatorn för 377 miljoner år sedan, skedde något mycket dramatiskt. En jättelik meteorit som hade en diameter på mellan 2-3 km. kom med en hastighet av 100.000 km/timmen och slog ned i den del av Sverige som nu är känt som Siljansområdet. Detta skedde med en sådan kraft att hela jordklotet förmodligen vibrerade och många livsformer utplånades.

Så här tänker man sig att det gick till:

Illustration: Carina Lindkvist, © www.naturcentrum.se

Området där meteoriten slog ner bestod av sedimentära, alltså hoppressade lager av kalksten, skiffer och sandsten, som hade bildats tidigare, när havet nådde hit. Dom framträder i blå färg på skissen.

Illustration: Carina Lindkvist, © www.naturcentrum.se

Vid nedslaget bildades en krater ungefär så som syns här. Blå färg betyder, som sagt, sedimentära bergarter, medan rosa betyder urberg, i form av granit.

Illustration: Carina Lindkvist, © www.naturcentrum.se

Av den enorma kraften uppstod rörelser i berggrunden så som framgår här och graniten i mitten reste sej som en kupol. De sedimentära lagren är lättvittrade och har i stor utsträckning brutits ner under årmiljonernas lopp. Men på många håll i Siljanbygden har de sedimentära bergarterna som kalksten, sandsten och skiffer bevarats tack vare de sprickbildningar som skedde vid meteoritnedslaget. Detta har medfört att de funnits kvar till våra dagar och människor i bygden har under hundratals år kunnat tillgodogöra sig dessa bergarter genom förädling. Det är också tack vare den kalkrika jorden som marken är särskilt lämpad för jordbruk på många håll i Siljansbygden.

Illustration: Carina Lindkvist, © www.naturcentrum.se

I den sänka som har bildats genom kraterstrukturen har nedvittringen medfört att ett sjösystem har uppstått, där de större sjöarna är Siljan, Orsasjön, Skattungen och Oresjön.

Illustration: Carina Lindkvist, © www.naturcentrum.se

Idag kallar vi den här företeelsen för Siljansringen.

Illustrationer: Carina Lindkvist, © www.naturcentrum.se

© Foto Magnus Andersson

De sedimentära bergarterna kan idag studeras i många kalk- och sandstensbrott i Siljansområdet där de i många fall kan ses som berglager stående i vertikal position. Från att ha legat i ett horisontellt läge, snedställdes de i sprickorna efter meteoritnedslaget.

Vårt meteoritnedslag som har en ungefärlig diameter på 6,5 mil är det största meteoritnedslaget i Europa. De geologiska avlagringar som vi kan uppvisa i Siljansbygden är världsunika. Bland geologer har det länge påpekats att de unika geologiska värdena är av såväl nationellt som internationellt intresse och bättre borde lyftas fram inom turistnäringen, men även i undervisningssyfte. Likaså har det bland tjänstemän på museer uttryckts att kalk-och sandstens industrin i området kan lyftas fram i samma syfte eftersom intresset för industrihistoria ökar över hela världen.

Läs mer om projekt Meteorum:
Ett världsvitt nätverk av geoparker.
Varför geologi?
Hur jobbar vi i projekt Meteorum?